torsdag 8 januari 2009

Artisten Ekström

- En som var illa utsatt för pojkarnas buserier, var ”Schasen”, artisten Ekström, vår teckningslärare. Han hade ett ganska ettrigt humör, men var alldeles för nervös för att freda sig med framgång. Det bara sprutade om honom, men säga ifrån, så pojkarna begrep, det kunde han ej.

Ekström var en mycket bemärkt man inom landets teckningslärarekår. Helt säkert mycket skicklig på sitt område. Men teckningen på denna tid var ju naturligtvis gammalmodig och föga inspirerande. D.v.s. för de ynglingar, som hade verkligt intresse och ville komma någonstans, var nog Ekströms undervisning I alla fall inte så dum, bara de orkade hålla ut till slutet. De fingo en god grund att bygga på. En vetenskaplig grund.

Men början var ju inte rolig. Man fick börja att rita geometriska figurer efter planscher, och huvudvikten lades vid att kunna åstadkomma jämna fina linjer och samtidigt träna formsinnet. Sedan blev det klots-ritning, då perspektivet odlades. Så kommo gipserna med allehanda akantusblad och vinrankor och druvor och antika huvuden och allt sådant. Slutligen övades allsköns stilleben, uppställningar av alla slag, amphoror, stånkor och dryckeskärl, alla möjliga sorters glas och keramik, korgar med frukt och blommor. O.s.v., o.s.v.

Jag tillhörde Ekströms bättre elever och hade alltid fina betyg. Ekström undervisade ju även i liniarritning, geometriska konstruktioner, skugglära och allt sådant. Där fick jag alltid mycket beröm för mitt sätt att föra drogstiftet. Ingen hade så prydliga och exakta ritningar som jag. Ekström anordnade även frivillig teckning på kvällarna, och jag deltog ivrig i dessa lektioner. Då övades tuschteckning, lasyr och aqvarell. Och det åstadkoms ganska fina saker. Nog fick jag en ganska god grund att bygga på om jag ville gå vidare.

Ekström var en lång, gänglig karl, litet svartmuskig och med stor artistkalufs. Han bar alltid pincenez.

Jag stod alltid på god fot med honom och fick också mycket goda betyg.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar