Vi får väl dock hoppas…

Februari 1918

Måndagen den 11/2 var Astri in till staden för att gå till doktorn. Hon var till Wester-Hallberg igen. Sedan en vecka har hon klagat öfver värk och styfnad i armbågar och knäleder. Hon har dessutom känt sig trött och hankig och trodde bl. a äfven att njurarna voro i olag. Jag hade gissat på att värken berodde på öfveransträngning, då hon hyfvade med Maj-Kerstin om nätterna, ty hon har blifvit tung och bastant nu. Men för säkerhets skull gick hon till doktorn.

Hon reste in kl. 12 och ut igen med 4-tåget. Doktorn trodde att det var något tillfälligt, men att det måhända kunde bli rheumatisk feber. Ty litet hög temperatur hade Astri. 37,6 à 37,7 max. Doktorn hade noga undersökt såväl lungorna som hjärtat – lungorna naturligtvis för feberns skull – och hade visst inte varit fullt nöjd med någondera delen. Vi får väl dock hoppas, att det inskränker sig till en obetydlig tillfällig rheumatisk feber, som snart går öfver. Och att det inte rör sig om lungorna, ty det vore inte roligt.

Jag var till kl. 2 kallad till konferens med Hallin och Hallström och redogjorde noggrant för situationen intill datum. Meddelade, att diamantborrningen antagligen kunde börja i Wreta i denna vecka. Redogjorde äfven för de senaste resorna.

Jag frågade, om jag skulle söka utvidga min verksamhet genom att förfråga mig om uppdykande annonser om grufföretag etc., som möjligen kunde vara något att göra af. Men Hallin ville icke, att vi skulle söka efter saker och ting. Vi skulle anse oss och vårt namn för godt för att nedlåta oss med kreti och pleti. Jag borde arbeta ”på ett högt plan”.

Mitt räkenskapsutdrag för 1917 godkändes. Åtminstone hade de ingen anmärkning att göra.

Onsdagen den 13/2. Jag har haft två vanliga lugna kontorsdagar. Farit in 11.17 och hem 4. Astri har legat bägge dagarna för att söka häfva febern, hvilket dock hittills icke lyckats. Dock har hon känt sig bättre.

Sotarn fann vid en sotning af värmepannan igår, att röret ut i rökgången var alldeles upprostat och sönderbrändt. Det gick i bitar, då han tog bort det för att komma åt att sota. Så vi ha tillfölje däraf icke kunnat elda i värmepannan. Och som det nu ett par dagar just varit en smula under fryspunkten ute, så har det varit synnerligen kallt i rummen, särskildt i nederrummen.

Jag har ej haft tid med mina studier på en vecka. Allt har fått ligga nere. Ett par dagar har jag varit sysselsatt med att få mina privata räkenskaper klara. Det är oerhördt vad det går åt pengar. Lönen stoppar med knapp nöd!